Paulströms bror Nicklas kom på besök ändå från Hässleholm för att lägga piano.
Ett sätt fick passande slingor och
Små vita lögner fick nära nog ett Quireboys-komp, precis som jag önskat (möjligtvis låter det lite som Van Halen goes visa; jag kan inte riktigt bestämma mig).
Tillförordnade allvetaren Paulström, som (nästan) alltid har rätt, klippte och klistrade och tog bort och lade till och flyttade och höjde och sänkte och... ja, allt det där som jag inte kan sluta fascineras av, trots att jag har sett det en miljard gånger förr.
Nicklas förtjänade både kaffe och kaka och folla och simultanförmågan glänste då han spelade piano och klunkade folla samtidigt. Jag kan inte spela piano utan att göra någonting annat samtidigt så jag var mycket imponerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar